Ibland händer det. Det är dock inte ofta. Helst inte idag när filmbolagen sprutar ut stora titlar till höger och vänster där mesta delen av budgeten verkar ha gått åt till att betala någon licens istället för till själva filmskapandet. Jag tycker att det är väldigt svårt att hitta de där guldkornen som faktiskt finns. Visst kan det hjälpa att läsa andras recensioner men eftersom vi alla tycker olika är även detta svårt och är det någon film som recensenterna hyllar är det lätt att få för höga förväntningar. Nu har det dock hänt mig och jag kan redan nu berätta att jag kommer hylla denna film till skyarna.
I en liten by under odefinierad förfluten tid lever Valerie (Amanda Seyfried) ett liv som hon själv inte valt. Istället för att få leva med sin stora kärlek Peter (Shiloh Fernandez) blir hon istället tvångsförlovad med Henry (Max Irons). Det blir ju inte bättre när hon får reda på att hennes syster tidigare varit förälskad i hennes förlovade och hon miste livet på byns första varulvsattack på 30 år när hon försökte rymma tillsammans med sin honom. Hennes problem är också hela byns problem och när de inser att man inte på egen hand kan döda denna best tillkallar man hjälp från kända varulvsdräparen Fader Solomon (Gary Oldman). Frågan är ifall han kan få byns invånare att återigen få leva sitt lev i lugn och ro istället för ett liv i skräck?
Även ifall kända skådespelare som Gary Oldman och Amanda Seyfried medverkar i filmen och förutom det faktum att den är baserad på en klassisk saga är denna film mest omtalad för att den regisserats av Catherine Hardwicke. Förutom att hon är en av väldigt få kvinnliga regissörer var det ju hon som regisserade den mycket omtalade första delen i Twilight-sagan. Detta är verkligen en genre som hon behärskar mycket väl och precis som i Twilight lyckas hon mycket bra med sitt arbete. Även skådespelarna gör ett bra jobb även fast det väl inte är de som sticker ut mest i just den här filmen men vad just det är återkommer jag till alldeles strax. För att nämna skådespelarnas prestationer kan jag konstatera att många av dem spelar över å det grövsta, helst Gary Oldman som verkar ha fått någon form av storhetsvansinne och verkar mer gestalta en kung än en präst men atmosfären i filmen tillåter ett visst överspel och eftersom jag tror tidsåldern säkert innehöll liknande karaktärer har jag inget problem med detta.
Åter till det som faktiskt gör filmen så bra och i främsta rummet ligger handlingen som väver in den klassiska sagan i en spännande och kärleksfull historia. Det är lite som en Shrek för vuxna med en saga med figurer som ligger flera varmt om hjärtat men i ett helt nytt format. Rödluvan, farmor och den stora stygga vargen finns alla med men kanske inte just i den skepnaden vi är vana att se dem. De stämningsfulla miljöerna och musiken hjälper självklart också till med sin del. Varje bildruta i filmen känns som ett konstverk och även fast man självklart vill veta allt vad som händer i filmen vill man absolut inte att den ska ta slut. Som andra filmer är få förunnat har den verkligen något som alla kan gilla. Förutom den redan nämnda komplicerade kärlekshistorien och spänningen som kan liknas vid vilken slasherfilm som helst där ett monster går runt och skördar offer finns mer att hämta i form av humor, medlidande och ilska. Det är just när alla ens sinnen bearbetas som känslorna för en film verkligen kommer fram och det är även då jag plockar fram ett betyg i den högre klassen. Red Riding Hood är verkligen en av årets absolut bästa filmer och som jag kan rekommendera alla förutom de allra yngsta att se.
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar