Drygt 10 år efter att Wes Craven färdigställt sin Scream-trilogi dyker han upp igen med ett nytt kapitel i den mycket populära serien. Förutom att det är de senaste årens skräcktitlar som till exempel Saw- och Paranormal Activity som mycket av handlingen kretsar till är det mesta sig likt. Eftersom filmen faktiskt också handlar mycket om Stab-filmerna som i sin tur är baserad på de verkliga morden som skett i Woodsboro blir filmen nästan en parodi på sig själv. Med andra ord behöver man inte se de första filmerna för att hänga med i handlingen men har man gjort det är det såklart en stor bonus.
Efter tio-års frånvaro återvänder den olycksdrabbade Sidney Prescott (Neve Campbell) till Woodsboro för att promota en självbiografi som hon skrivit. Den lilla staden har under dessa år varit helt befriade från hemskheter men ungefär samtidigt som hon dyker upp får polisen reda på att ett mord på nytt begåtts. Det är dock inte förrän en ringande telefon med spår av den mördades blod hittas i Sidneys hyrbil som polisen anar en koppling. Det blir en svår omställning för Woodsboroborna som de senaste tio åren mest skämtat om de hemska morden och de har svårt att ta det hela på allvar. När de ändå håller sitt årliga Stab-maratonparty ångrar de sig dock att de inte lyssnad på polisens varningar.
Det är för mig personligen en väldigt efterlängtad comeback den fjärde Scream-filmen gör. Jag är inte bara stor dyrkare av de tre första filmerna i serien utan som amatörproducent har jag även gjort två egna Scream uppföljare (Scream 48 och Scream 48 Episode II). Det var med andra ord rena rama julafton när jag återigen fick se de omtyckta karaktärerna i denna uppföljare och även om mina förväntningar på filmen var skyhöga tyckte jag att de blev infriade. Filmens klart bästa del är inledningen som inte bara är originell utan så fruktansvärt bra gjord. Självklart kan jag inte berätta just vad det är för det skulle förstöra för er som ännu inte sett filmen. Jag kan dock konstatera att det är en sådan stor överraskning som gör att man mår bra resten av filmen. Handlingen är också bra men den blandar in så mycket från de gamla filmerna att jag har svårt att bestämma mig för om det är en fördel eller rent av en nackdel att ha sett de tidigare delarna. Genrens karakteristiska överraskningsmoment försvinner ju liksom när man redan har sett det hända en gång tidigare. Däremot bör man ha sett i alla fall den första filmen för att uppskatta slutscenerna fullt ut.
Till skillnad från många liknande filmer i genren bjuder filmen också på mycket bra skådespeleri från flertalet duktiga skådespelare. Förutom de som återvänder från originaltrilogin som bland andra Neve Campbell, Courtney Cox och David Arquett får vi även se nya talanger som Kristen Bell (Veronica Mars), Anna Paquin (True Blood) och Hayden Panettiere (Heroes). Tillsammans med radarparet och skräckmästarna Wes Craven och Kavin Williamson som regissör respektive manusförfattar skapar det en oslagbar kombination och alla som absolut inte hatar genren kommer definitivt inte bli besvikna. Nu återstår det bara att se ifall detta är början på en ny trilogi eller ifall det bara var en film gjord för att tillfälligt tysta alla fans. Eftersom Wes Craven som är född redan 1939 nu börjar bli till åren både tror och hoppas jag på det förstnämnda. Vilken mästerregissör skulle inte vilja avsluta sin karriär med en ny trilogi på sitt livsverk menar jag?
Betyg 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar