måndag 13 december 2010

Recension: Knight and Day

Det finns förhållanden som bygger på att individer är lika varandra och det finns de som försöker bygga gemenskap på att de är väldigt olika varandra. Sedan finns det personer som på något sätt försöker skapa en relation trots att de inte har en gnutta gemensamt utan snarare kommer från två helt olika världar. Det är precis detta som filmen Knight and Day handlar om.


När June Havens (Cameron Diaz) för första gången stöter ihop med Roy Miller (Tom Cruise) på flygplatsen har hon ingen aning om vad som väntar henne. Inte heller när hon en kort stund senare blir påsprungen av honom igen eller släpps in i en närmast helt tom flygkabin tillsammans med honom där en flygvärdinna nyligen förklarat att det var fullsatt verkar hon ana oråd. Det är inte förrän hon upptäcker att de få medpassagerarna samt piloterna är döda som hon förstår att något är fel. Hennes nye kamrat visar sig nämligen vara någon slags agent som ständigt verkar leva under hot och nu när även June själv setts tillsammans med Roy lever även hon i ovishet om livet. Hon ser ingen annan lösning än att slå sig ihop med sin nya bekantskap och låta honom skydda henne men det är lättare sagt än gjort när en vanlig tjej helt plötsligt blir indragen i en kriminalhistoria utan dess like.


Jag hade ganska stora förväntningar på denna film. Jag menar Tom Cruise är ju en av dem absolut största stjärnorna och han brukar verkligen välja sina roller med omsorg. Som tur är kan jag väl säga att mina förväntningar infriades även om det helt klart hade kunnat vara bättre. På skådespelarsidan finns absolut ingenting att anmärka på. Cruise skulle man väl knappast våga kritisera för då är väl risken att man får en Ethan Hunt på halsen men som tur är slipper jag det för han är som vanligt lysande. Diaz är precis sådär härligt blåst som man är van att se henne och även Peter Sarsgaard känner vi igen som sliskig skurk.


Det som hade kunnat vara bättre är handlingen som visserligen briljerar ibland med lite klurigheter men som oftast känns väldigt förutsägbar. Visserligen svänger det fram och tillbaka mellan ovishet och fakta men det är ändå inte svårt att förutse nästa steg. Sedan hade det också kunnat vara ett större känslospel mellan huvudrollsinnehavarna. Mer känslor brukar höja stämningen och öka spänningsmomentet. Kräver man dock ingen Oscarrulle så kan mycket väl Knight and Day vara en riktig fullträff. Action, komedi och kärlek turas om och blandas i en aldrig sinade ström och även om det inte når riktigt ända fram har den nog ändå något för alla. Visserligen saknas originalitet, spänning och ett riktigt bra manus men de övriga beståndsdelarna räcker bra för att roa en familj en fredagskväll. Det gjorde den i alla fall för oss.

Betyg 7/10

onsdag 8 december 2010

Text: Microsoft gör en Nintendo

Första gången jag provade det var jag lyrisk, andra gången likaså, tredje gången minst lika mycket, fjärde gången faktiskt ännu mer o.s.v. Det jag svamlar om är Microsoft nya tillbehör Kinect och det jag vill få fram är att, till skillnad från många andra, tycker jag att det är hur roligt som helst att återkomma till och att det absolut inte handlar om någon engångsupplevelse. Visserligen har den skinande svart prylen bara varit i min ägo i ett par veckor men efter att den används flitigt i stort sett varje dag av både mig själv och resten av min familj har jag mycket svårt att tro att vi inom en snar framtid skulle lägga den åt sidan. Jag skulle faktiskt vilja säga precis tvärtom med tanke på de spel som är på väg och den fantastiska potential Kinect verkligen har. Först och främst ser jag fram emot att testa fler av de spel som redan är släppta och de som inom kort släpps till konsolen. Jag har spelat de som jag skulle vilja säga är de tre vassaste titlarna hittills nämligen Dance Central, Kinect Sports och självklart det medföljande Kinect Adventures. Men just nu skulle jag även vilja spela Joyride, Sonic Riders och Zumba Dance som verkar vara några heta titlar. Kanske inte just den sistnämnda men den träningsformen verkar het för tillfället och när det nu kommer ett spel till Kinect känns det som en bra idé att prova på det den vägen.



En annan sak jag ställer mig emot är att många jämför Kinect med Nintendo Wii och Playstation Move. Jag skulle tvärtom vilja säga att Kinect är efterföljaren till dessa två system. Varför? Jo, Nintendos och Sonys alternativ har bara koll på två av kroppsdelar som rör sig, det vill säga spelarens händer, medan Microsoft revolutionerande pryl gör det möjligt att spela med precis varje kroppsdel. Att den dessutom känner av att du rör dig inte bara i sidled utan även framåt och bakåt skapar helt nya spelupplevelser. Detta utnyttjas till exempel i det medföljande Kinect Adventures där spelaren ska spräcka bubblor genom att springa åt alla leder i ett fyrkantigt rum och genom att flaxa med armarna får karaktären dessutom flygförmåga och kommer därmed åt bubblor i taket. Ett annat exempel i samma spel är när man som spelare för första gången får prova på att precisionsplacera fötterna för att täppa igen läckande hål.

Jag kan bara tänka mig hur diskussionerna på spelföretagens utvecklingsavdelningar fortlöper för tillfället om hur denna gudagåva kan användas i framtidens spel. Jag har själv klurat lite och tror inte det är helt omöjligt att nedanstående spel kan se dagens ljus om en inte allt för avlägsen framtid.

Metal Gear Solid Kinect
I detta spel gäller det att smyga runt på tå för att inte vakter ska upptäcka Snake. Ifall han faller eller tar för högljudda steg är risken stor att han genast får ingå i närstrider som självklart infattar sparkar, knytnävar och knivhugg.

Braid Kinect
Plattformsliret som kan påverka tiden gör comeback till Kinect. Denna gång är spelaren huvudkaraktären och all från att hoppa på fiender till att krossa blocka utförs av spelarens egna rörelser.

Halo Kinect
FPS-spel måste fungera utmärkt i Kinects värld. Spelserier som GoW har redan visat i intresse men det är flaggskeppet Halo som i en re-make av originalet gör det möjligt att för första gången spela spelet med hela kroppen. Gå, spring, attackera med skjutvapen eller närstridsvapen och styr fordon.

Be-a-Police
I detta spel får spelaren testa på hur det är att vara polis. Bland annat får spelaren ge sig ut på uppdrag och dirigera trafiken, jag brottslingar både till bil och fots samt självklart träning på skjutbanan och i ”verkligheten”.

Kinect Dejting
Koppla upp dig via Xbox Live och låt din look-a-like-avatar testa att dejta andra Kinect användare genom att utföra kroppsliga rörelser ;)

Kinnect Kids
Nej detta är inte uppföljaren till ovanstående spel utan istället handlar det om att på golvet uppleva allt från ett barns perspektiv. Här inkluderas att krypa runt på golvet och stoppa allehanda saker som dammråttor och tappade matrester i munnen, försöka undvika matskeden som föräldrarna försöker stoppa i munnen samt skrika på högsta volym.

Skämt åsido. Det sista spelet lär nog aldrig ens den galnaste spelutvecklare förverkliga men bara man börjar fundera så poppar verkligen idéerna upp och jag kan tänka mig att de är ännu mer frekventa hos de riktiga idékläckarna på spelföretag världen över.

Det råder väl ingen tvekan om att undertecknad verkligen tror på Kinect och det känns verkligen skönt att det för en gångs skull inte är en Nintendo-produkt som jag höjer till skyarna denna gång. Äntligen får jag bevisa att det är prylarna som jag blir lyrisk över och inte företagen bakom.

För att nu inte stämplas som Microsoft fan-boy också måste jag nämna att även fast allt bara verkar vara ros finns det faktiskt lite ris att ge också. Bland annat så är antalet spelare som kan spela samtidigt ganska begränsad. Finns stora utrymmen kan det gå att spela två stycken samtidigt men oftast fungerar det allra bäst ifall man spelar en åt gången. I många spel som till exempel Dance Central kan man faktiskt bara vara en åt gången vilket kan tyckas vara en nackdel men å andra sidan är glädjen att se ens kamrater / familjemedlemmar dansa så stor att det egentligen inte är något man stör sig på. En annan sak som begränsar skulle kunna vara utrymmet man har framför TV:n men ifall det bara är en spelare som ska spela behövs egentligen inga större ytor. Ca två meter långt och drygt en meter brett räcker till även för en större klump som mig. Är det barn som ska spela räcker det med ännu mindre yta.

Har du funderat på att köpa Kinect hoppas jag nu att jag lyckats övertyga dig om att det egentligen inte finns någon tvekan. Ju fler som köper produkten desto större är chansen att ovan nämnda spel blir verklighet och inte minst jag skulle bli överlycklig. Så gör din plikt och gå och köp en Kinec. Har du ingen Xbox kan du köpa ett paket med Kinect och konsol för en överkomlig summa så det finns inga godtagbara ursäkter att inte göra det ;)