måndag 15 november 2010

Recension: Draktränaren

Att animerade filmer ligger mig varmt om hjärtat vet de som har läst mina recensioner tidigare. Så att det var just en sådan som väckte ett ca halvårslångt recensionsdvala för undertecknad är egentligen ingen större överraskning. Att jag är så här lyriskt efter att ha sett en film hör däremot till ovanligheterna så räkna med positiva kommentarer i överflöd men jag börjar sedvanligt med en kort resumé.


Handlingen utspelar sig i en liten by under vikingatiden. Till skillnad från andra byar är denna ständigt utsatt av hot från drakar i alla dess former och enda sedan tidernas begynnelse har invånarna fått kämpa mot bestarna för att hindra dem för att förstöra deras hem och ta deras föda. När alla vikingar är ute på drakjakt får Hicke och hans vänner chansen att visa vad de går för i en tävling där en ny drakdödare kan utmanas. Hicke som tidigare förknippas med den precisa motsatsen för vad en viking står för tar gör en oväntad vändning i tävlingen och istället för att komma sist tippas han bli den stora vinnaren. Något som självklart uppskattas inte minst av hans far som är byns ledare och som trodde att hoppet att få en riktig vikingason verkligen var över. Men Hicke verkar inte spela med öppna kort och frågan är ifall uppskattningen fortfarande är lika stor från alla parter när den avslöjas.


Äntligen får vi se en animerad film med mer äventyrsinslag. Jag har länge efterfrågat just en sådan antingen med vikingar eller också pirater i huvudrollen och nu fick jag äntligen något jag önskat. Att den dessutom blandar in drakar är en stor bonus eftersom dessa fortfarande är väldigt mystiska och spännande varelser. Det är verkligen svårt att förklara vad som gör filmen så speciell men för att göra det enkelt kan man säga att filmen är som Shrek utan en massa trams om en massa klassiska tecknade karaktärer som stör. Däremot har jag inte sagt att det inte finns någon humor i Draktränaren. Visst är det inte lika ofta som brukar vara standard i denna genre men när det väl kommer ett skämt är det väldigt svårt att sluta skratta. Mina barn som ofta satt på nålar av den spännande handlingen kom med betydligt fler nervösa skrattsalvor än mig själv så jag kan tänka mig att de uppskattade den ännu mer men även jag kan lugnt säga att denna film verkligen har allt.


Det bästa är såklart äventyrsinslagen men eftersom alla andra känslor också genereras kan jag verkligen kalla den komplett. Att de lyckas med att få tittaren att skapa känslor för en varelse som både är påhittad och dessutom är animerad är verkligen få förunnat. Detta är något som tidigare varit Disney och möjligtvis Pixars trumfkort men nu har även Dreamworks som ligger bakom denna produktion lyckats hitta rätt även på det planet. Förmodligen är det de gamla Disneyrävarna Chris Sanders och Dean DeBlois som tagit med sig några hemliga recept när de nu börjat jobba på Steven Spielbergs produktionsbolag. Även den svenska röstdubbningen håller hög klass där röster från Johannes Brost, Anton Körberg och Jesper Adelfelt. Dessa namn är helt klart jämförbara med originalrösterna där de största namnen är Gerald Butler, Jonah Hill och Jay Baruchel.


Sammanfattningsvis kan jag bara säga att Draktränaren verkligen har något för alla och inte bör missas av någon. Nu väntar jag bara på att jag kan uppdatera hemmabion så att jag kan se denna film i 3D när den släpps i det formatet för det kommer förmodligen höja upplevelsen ytterligare ett snäpp. Tills dess får den nöja sig med det näst högsta betyget som absolut inte är fy skam det heller.

Betyg: 9/10