tisdag 23 mars 2010

Recension: Saw VI

Ett av skräckfantasternas absolut starkaste vårtecken har nu visat sig, nämligen DVD-releasen av förra årets Saw-film. Jag är ännu en gång mäkta imponerad att de varje år lyckas skapa en ny del i serien som fortfarande skrämmer skiten ur en skräckfantast som mig och trots sex delar med samma tema fortfarande inte känns uttjatad.


Mark Hoffman (Costas Mandylor) blev i förra delen avslöjad att vara medhjälpare till den legendariska Jigsaw (Tobin Bell). Med hjälp av den förstnämnde har han denna gång konstruerat ett gäng mordiska fällor för att sätta dit ett antal personer som gjorde livet surt för honom under sin sista tid som cancersjuk och som säkert är dem som är en bidragande orsak till varför han blivit en mördarmaskin överhuvudtaget. Frågan är bara ifall han ännu en gång ska få alla fällor utlösta eller ifall den hårt arbetande polisen ska hinna stoppa dem i tid för en gångs skull?


En av Saw-filmernas allra största kännetecken är att det hoppas fram och tillbaka mellan alla delar i serien. För att tittaren inte ska missa något visas det korta tillbakablickar på viktiga händelser men de är ganska få till antalet för att man ska få chansen att tänka till. Balansgången är verkligen hårfin men resultatet är som vanligt strålande. Något annat positivt med detta är att vi får återse gamla bekanta som bidrar till att den viktiga känslan infinner sig snabbt. Ett problem i sammanhanget skulle kunna vara att man för varje del i serien velat förnya sig och använt sig av olika regissörer. Genom att återanvända manusförfattare från tidigare delar och för regiarbetet använda sig av personer som också arbetat med serien sedan tidigare är det inget problem. Förra gången använde man sig av produktionsdesignern David Hackl och denna gång är det redigeraren Kevin Greuterts tur att visa vad han går för. Eftersom han just nu arbetar med att regissera den sjunde delen är det nog fler än jag som tycker att han gör en strålande insats. Eftersom han varit delaktig enda sedan den första delen är det dock inget oväntat.


Inget i recensionen hittills tyder på att jag denna gång skulle vara besviken på min absoluta favoritskräckserie och det är jag inte heller. Sexan känns faktiskt som den mest genomarbetade delen hittills med sin gedigna handling och de många kopplingarna till de tidigare filmerna. Jag tror dock nytillkomna tittare får svårt att uppskatta filmen på grund av detta. Denna film är nämligen precis som de andra filmerna skapad enbart för inbitna fans som sett alla tidigare delar. Gillar du dödliga fällor där inget lämnas åt slumpen och där det är omöjligt att inte bli påverkad att försöka hjälpa till med lösningen kan du ändå ge den en chans. Känner du dig träffad tror jag dock risken är ganska liten att du inte redan sett de tidigare Saw-filmerna och är precis som mig ett riktigt stort fan av serien. Egentligen skulle jag kunna berätta mer om njutningen med att gång på gång bli livrädd eller äcklad av de unika fällorna men istället ska jag återskapa en av de händelser jag uppskattade mest med den sjätte delen. Den hade nämligen ett riktigt slut vilket det varit lite dåligt med tidigare och något som är svårt att skapa när en uppföljare hela tiden ligger runt hörnet. Men vi lämnar det nu och sätter punkt istället och lämnar precis som Saw-filmerna lite åt fantasin också.

Betyg: 8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar