Senast sedda film är i alla fall Gamer som handlar om en framtid där spelutvecklaren Ken Castle (Michael C. Hall) skapat spel där riktiga människor i verkliga miljöer styrs av helt vanliga andra människor. Eller helt vanliga kanske var att ta i för antingen handlar det om fula och överviktiga människor som vill förverkliga sina drömmar i en snyggare och smalare kropp eller ovanligt rika människor som leker med andra människors liv i det nya spelet Slayer. Spelet där livstidsdömda fångar får chansen att bli helt frisläppta ifall de vinner 30 blodiga strider lockar intresse inte bara hos fångarna utan även spelare och allmänheten världen över. Ännu är det ingen som ens varit i närheten att överleva så många strider men Kable (Gerard Butler) är den som kommit närmast och när vi kastas in i handlingen har han bara ett fåtal strider kvar innan han blir fri. Det finns dock en organisation kallad Humanz som gör allt för att stoppa människoslakten och frågan är ifall Kable hinner vinna sina strider innan dess.
Gamer som är en väldigt blodig historia och dessutom handlar om spel måste väl vara som klippt och skuren för herr Spelberg vilket jag heller inte förnekar. Eftersom filmen börjar mitt i en strid tar det inte många sekunder innan man rycks med av handlingen och utan att överdriva kan jag säga att Gamer är en ren njutning från första till sista bildruta. Visst är handlingen simpel men samtidigt så genial och välgenomtänkt att man samtidigt som man ser hemskheterna klurar på ifall detta faktiskt skulle kunna vara framtiden för spel. Jag hoppas verkligen inte ledningen på Nintendo gillar denna film för då ser definitivt framtidens spelande oroväckande ut. De brukar ju gilla nya kontrollmetoder och även ifall just metoden för att styra andra människor som används i filmen Gamer kanske inte är aktuell så finns det säkert liknande teknik precis runt hörnet.
Nog med spelsnack och framtidsvisioner nu och tillbaka till filmen Gamer. Det finns nämligen många fler element jag gillar med filmen utöver de våldsamma scenerna och kopplingen till spel. Det första man lägger märke till är det mycket välarbetade ljudet. Det var längesedan min hemmabioanläggning fick svettas så här mycket och för en gångs skull känns det verkligen som man befinner sig mitt i stridens hetta med smattrande skottsalvor runt om i rummet. Sedan har vi miljöerna och fotot där även ljudbilden hjälper till genom att få tittaren att känna att man är med i filmen. Sällan har mitt välstädade vardagsrum känts så smutsigt och de fantasifulla miljöerna är ytterst originella. Originell är förövrigt ett ord som ständigt dyker upp i mitt huvud för det finns inte mycket som liknar detta. Visst finns några likheter med andra filmer till exempel nyligen sedda filmer som ”Surrogates” och ”Avatar” men eftersom det är så nya filmer vi pratar om känns det hela fortfarande nytt och originellt.
Efter alla lovord tror jag många börjar snegla ned på betyget för att se om jag denna gång ska dela ut det högsta betyget, som bara ett fåtal filmer per år lyckas med, men tyvärr når inte Gamer riktigt enda fram. Trots att filmen är som en lång orgasm i våld och action saknar den en viss beståndsdel som krävs för att få just det högsta betyget. Även fast människor dör till höger och vänster och relationer som står spel både i och utanför den virtuella världen blir man inte berörd av detta. Nu är visserligen detta inte något jag förväntar mig av en spelfilm men är ändå något jag saknar för att kunna dela ut det allra högsta betyget.
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar