Alla som brukar läsa mina recensioner vet att animerade filmer ligger mig lite extra varmt om hjärtat och ganska ofta när Pixar, Disney eller Dreamworks släpper en ny film i denna genre brukar jag ofta kunna bli helt lyrisk. Ibland träder mer eller mindre okända produktionsbolag fram och försöker sig på att härma redan nämnda storheter men det brukar oftast sluta med att de bara framstår som bleka kopior. Vid ett fåtal tillfällen händer det dock att en sådan film är riktigt bra och istället för att härma andra snarare banar väg med nya idéer och tekniker. Planet 51 visar sig vara just en sådan film och undertecknad känner lite mer iver än vanligt att förmedla med ord vad han tycker.
På en avlägsen planet lever befolkningen av gröna män och kvinnor helt i ovisshet om att det finns ytterligare liv i universum. De har inte alls kommit lika långt i utvecklingen som oss människor på jorden och ska man likna dem vid vår utvecklingskurva skulle man kunna säga att de är lever på någorlunda samma sätt som vi gjorde under 1900-talet. De har nyligen börjat intressera sig för universum men hittills har man bara upptäckt att det bara består av ett fåtal planeter och bara är några hundra mil långt. Man har även börjat spela in filmer på temat rymden och alla invånarna har blivit uppskrämda av att filmerna där rymdmonster invaderar planeten skall bli sanna. Lite otursamt för astronauten Captain Charles T. Baker att han i samma veva skulle komma till planeten som amerikanerna inte alls hade räknat med skulle vara bebodd.
En viktig ingrediens i animerad filmverkar vara att få med kända personers röster och helst ska de inte redan medverkat i en film tidigare. För mig med småbarn spelar detta ingen större roll eftersom jag alltid får se den svenskdubbade versionen vilket ofta består av i stort sett samma namn varje gång. Därför ska jag berätta lite mer om den betydligt intressantare engelskspråkiga versionen som även var den jag såg denna gång. De största namnen här är Dwayne Johnson, Jessica Biel, Justin Long, Gary Oldman, Sean William Scott och John Cleese vilket är en rollista som jag kan tänka mig får de flesta som jobbar med animerad film lika grön av avund som rymdkaraktärerna de lånar ut sina röster till. De mest utmärkande är inte helt oväntat Johnsons röst till den olycksdrabbade astronauten Baker och Cleeses säregna röst som Professor Kipple.
Det är många adjektiv som figurerar i mitt huvud när jag tänker på vad jag tycker om filmen. De första som dyker upp är originell, rolig och charmig och för att göra det enkelt för mig berättar jag lite mer om just varför dessa tre beskriver denna film bäst. Att lyckas med att vara originell är numera något väldigt ovanligt i denna genre och det känns verkligen som att alla härmar alla för tillfället. Inte bara nästintill samtliga existerande djurarter har någon gång den senaste tiden fått animerat skinn utan även monster, leksaker och utomjordingar har fått figurera filmstjärnor och det är alltså de sistnämnda som även denna film handlar om. Hur kan detta då bli originellt ifall vi sett det tidigare? Jo. Istället för att rymdvarelser invaderar jorden är det här precis tvärtom och temat med att den fruktade människan sätter sin fot på en annan bebodd planet går det att bygga ovanligt mycket på. Det blir många riktigt roliga scener och de klassiskt gröna utomjordingarna med tillhörande objekt hämtade från klassiska Sci-Fi filmer ger ett mycket charmigt intryck.
Betyg: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar